Kaktusfikonen har en historia lika rik som dess ursprung är avlägset. Domesticerad i Mexiko korsade den hav, förvandlade medelhavslandskap och födde traditioner på flera kontinenter. Här är resan för denna märkliga kaktus.
Mexikanskt ursprung: nopalen, aztekernas heliga växt
Mexiko är kaktusfikonens (Opuntia ficus-indica) vagga, och den odlades långt innan spanjorerna anlände. Aztekerna kallade växten ”nopalli”, ursprunget till ordet ”nopal”. Enligt legenden sa guden Huitzilopochtli åt mexicafolket att grunda sin stad där de såg en örn sittande på en nopal, i färd med att sluka en orm. Detta tecken sägs ha markerat platsen för Tenochtitlán, där Mexico City ligger i dag.
Symboliken lever kvar: örnen på nopalen sitter i mitten av Mexikos flagga och vapen, en påminnelse om det urgamla bandet mellan det mexikanska folket och denna växt.
Den stora överfarten: från Amerika till Europa (1400-1500-talen)
Efter Christofer Columbus första resa fördes växten till Iberiska halvön i slutet av 1400-talet eller början av 1500-talet. Dess härdighet och förmåga att trivas i magra, torra jordar bidrog till att den spreds.
Under de följande århundradena spreds den över hela Medelhavsområdet (Spanien, Italien, Sicilien, Nordafrika), så till den grad att många europeiska botaniker länge trodde att den var inhemsk.
Cochenill: kaktusens dolda förmögenhet
Cochenillen (Dactylopius coccus), ett litet insekt som lever på nopalens bladsegment, producerar karminsyra, ett lysande rött färgämne. Efter den spanska erövringen blev detta färgämne en av Nya Spaniens viktigaste exportvaror, efter guld och silver.
Efterfrågan på karmin uppmuntrade till plantering av kaktusfikon ända till Kanarieöarna, Sicilien och Nordafrika. Syntetiska färgämnen från 1856 och framåt fick denna handel att kollapsa. I dag njuter karmin ett förnyat intresse som färgämne av naturligt ursprung, även inom kosmetik.
Nordafrika och Medelhavet: ett bestående upptagande
I Nordafrika, särskilt Marocko, Tunisien och Algeriet, har kaktusfikonen blivit så väl integrerad att dess amerikanska ursprung lätt glöms bort. Den trivs i halvtorrt klimat och på steniga jordar. I Marocko växte den planterade arealen från omkring 50 000 hektar 1998 till mer än 150 000 hektar 2017, innan den från 2014 och framåt drabbades hårt av en invasiv cochenill (Dactylopius opuntiae).
Kaktusfikonen är en del av vardagen i Nordafrika: dess frukt föder familjer på sommaren, dess bladsegment används som djurfoder och försäljning av både färsk frukt och kärnolja ger inkomster. Planterad som häckar bidrar den också till att begränsa jorderosion.
En olycklig invasion: opuntiakaktusar i Australien
Medan kaktusfikonen berikade medelhavslandskapen orsakade andra opuntiaarter allvarliga skador på andra håll. De introducerades till Australien under kolonialtiden och förökade sig där i ett gynnsamt klimat, utan naturliga fiender.
Omkring 1925 hade dessa kaktusar (främst Opuntia stricta och Opuntia inermis, inte den odlade kaktusfikonen) invaderat omkring 25 miljoner hektar i Queensland och New South Wales. Invasionen kom under kontroll först tack vare införandet, från 1926, av en nattfjäril från Argentina, Cactoblastis cactorum, vars larver förtär bladsegmenten. År 1933 hade större delen av den angripna marken röjts.
Hedersplats på Sicilien och i Medelhavsområdet
På Sicilien hittade kaktusfikonen ett idealiskt klimat. Den kallas ”fico d'India” och ingår i det lokala köket och i traditionerna: frukten avnjuts färsk eller görs till granita, glass och likör, och flera byar håller varje år en fest till dess ära.
Från överlevnadsföda till naturlig kosmetik
I dag, efter mer än 500 års resor, är kaktusfikonen inte längre bara överlevnadsföda. Dess frukt avnjuts över hela världen, och oljan från dess kärnor, som länge var förbehållen lokal användning, har blivit en eftertraktad ingrediens i naturlig kosmetik.
Upptäck vår rena olja
Atlas Pure: 100 % ren olja, kallpressad av kaktusfikonkärnor av ett marockanskt kvinnokooperativ med ekologisk certifiering från Ecocert samt Cosmos och Fair for Life.
Upptäck våra produkterKällor: Griffith M. P. (2004), ”The origins of an important cactus crop, Opuntia ficus-indica (Cactaceae): new molecular evidence”, American Journal of Botany 91(11), 1915-1921; Queensland Government (DAF), ”The prickly pear story”; National Museum of Australia, ”Prickly pear eradication”; Scientific Reports (2023), ”Isolation, identification and pathogenicity of local entomopathogenic bacteria as biological control agents against the wild cochineal Dactylopius opuntiae on cactus pear in Morocco”.